Det lätta valet.
Tack och lov för Peter Wolodarski. En knivskarp hjärna dold bakom ansiktet på en oförarglig 10-åring. Kan det bli bättre när man arbetar som journalist? Han satte fingret på hela valfrågan i helgens DN. En röst på Socialdemokraterna är en röst på en regering där Vänsterpartiet kommer att få en ledande roll. Ett Vänsterparti som leds av en flabbande farbror som inte gjort upp med kommunismen. Hur gör man det egentligen? Ber man om ursäkt för att man trodde på och stöttade en totalitär stat vars främsta styrka varit att skapa fattigdom, förtryck och död? Jag tror faktiskt inte det skulle förändra min bild av Lars Ohly nämnvärt. Det blir lite som att säga att man var nazist förut men nu övergått till att bli Sverigedemokrat och plåga djur på fritiden.
I år tänker jag taktikrösta för att få behålla Alliansen - det enda regeringsdugliga alternativet. Antagligen på KD, som jag inte har några varmare känslor för. Det tar emot, men vi gör alla våra uppoffringar här i livet. Som Lars Ohly, när han motvilligt slutade att kalla sig kommunist.
Slicka uppåt. Pissa nedåt.
Jag lyssnade av mitt mobilsvar igår och hörde det bekanta och omisskännliga ljudet av en mobil i en ficka som oavsiktligt slagit mitt nummer. Har man ett namn som börjar på A så är det här vardagsmat. Mannen som ringt mig är en nära vän och tillika maktfaktor i svenska mediabranschen. Jag lyssnade lite roat några sekunder och uppfattade hans röst innan en dörr stängdes. Därefter hörde jag en oprecis stråle som ömsom smattrade mot toalettringen och vattenytan. Episoden avslutades med några ljudlösa handrörelser tätt följt av ett raskt drag i gylfen och en toalettspolning.
Först skrattade jag, men efteråt tog min dåliga självkänsla över. Var det verkligen en slump att han ringt upp just mig? Tänk om det var ett medvetet val att låta mig höra hans kissande? Försöker han säga mig någonting? Är det ett nytt Machiavelliskt grepp som de lär ut i managementlitteraturen? Såhär håller jag på.
Ny affärsmodell: Misshandla dina kunder.
Varje år får jag en faktura från mitt bilförsäkringsbolag. Och varje år så har priset stigit med ca 3.000:-. Det här året var inget undantag från regeln och jag gjorde precis som vanligt: Gick till insplanet.se, angav mitt registreringsnummer och sökte efter en billigare försäkring. Som vanligt hittade jag en annan som kostade ca 3000:- mindre. Det som blir lite märkligt i den här historien är att det lägre priset kommer från samma bolag jag har nu. Så jag mailade en hjärtlig uppsägning till bolaget och meddelade att jag hittat exakt samma försäkring fast till ett mycket lägre pris - hos dem själva. Pucken lär väl inte gå fram den här gången heller, men visst är det ett systemfel när företag erbjuder guld och gröna skogar till nya kunder, samtidigt som de lojala erbjuds en grabbnäve rykande hönsgödsel? Eller är det här ett nytt, progressivt system man borde pröva på sina egna kunder?
Uppsidan av otrohet.
En del av er minns säkert med värme mitt självutlämnande inlägg om min italienska farfar. En musiker som spelade sig runt i Sverige under 30 år och inte bara spred sin musik, om man säger så. Min pappa var en av de ofrivilliga resultaten som lämnades bort, hamnade på barnhem och sen adopterades bort. Men det fanns visst flera. Hur många är fortfarande oklart. Efter lite efterforskningar lyckades jag få kontakt med en man straxt utanför Borås. Han visar sig vara min halv-farbror. Eftersom jag ändå skulle åka nedåt i Sverige för att besudla en klassisk golfbana och snylta på några nära vänner, så kände jag att det var dags för oss att ses.
Jag träffade honom i helgen, en man som fyller 80 år i januari och som försörjt sig på musik, precis som farfar och min pappa. För honom kom min kontakt lite överraskande, men han visste om att hans pappa hade haft ”kvinnoaffärer”. Vi drack kaffe och visade varandra bilder. Han fick se bilder på min pappa och jag fick se bilder på honom och vår gemensamma nämnare. Och visst granskade jag honom och bilderna på farfar, sökandes efter gemensamma drag. Öronsnibbar, näsor, pannor, ögon, hår mm. Kanske fanns det både likheter och skillnader, men det genetiska drag som verkar ha varit starkast - är just musiken. Till och med farfars pappa var kantor. Nu ska jag skicka lite bilder på hela vår familj till min nyvunna farbror. En familj som inte hade funnits till om inte en italiensk musiker på 30-talet hade rest runt och varit lite generös med sin...ska vi säga kärlek?
Tempel Airlines
På väg tillbaka till Sydney, efter 6 dagars moln och snålblåst i Cairns, sitter jag och ringer på flygplatsen. Jag pratar med flygbolaget som sålde min resa, de vill att jag betalar extra eftersom vi (3 personer) har ett totalt bagage på 20 kg!! Kvinnan i andra änden förklarar på delvis obegriplig engelska att våra biljetter bygger på att man reser utan bagage. Samtidigt promenerar en tulltjänsteman förbi mig med ljusblå kirurghandskar på bägge händerna. Jag tycker att det luktar lite bajs när han passerar, men det kan vara inbillning. Längre bort strövar några aboriginals i 10-års åldern i bokaffären, två ordningspoliser dyker upp nästan omedelbart och föser ut dem. Jag ger till slut kvinnan på flygbolaget mitt kontokortsnummer och bokstaverar pedagogiskt mitt efternamn för henne.
-T, as in tennis, E, as in echo, M, as in...mystery, P, as in.... plötsligt står det helt still.....P as in....prostitute?
Efter samtalet och 750:- fattigare tittar jag på två fläskberg mitt emot mig á 200 kg styck. De äter chips för glatta livet och jag inser varför flygbolaget helst ser att vi andra reser i badbyxor och utan bagage. Om jag hade ägt flygbolaget hade det låtit annorlunda.
-Jag är ledsen min herre, men ni är för fet för att få åka på den här resan.
-Men hur ska jag då komma hem?
-Det skulle du ha tänkt på innan du åt som en gris. Maxvikten är 150 kilo/pers, annars störtar planet.
-Men jag har ju betalat....?
-Din hängbuk består av en semiflytande vätska som är antändningsbar. Det får man inte ta med sig ombord, det vet alla.
-Men....
-Din enda chans är att amputera några kroppsdelar, er bakdel och buk skulle jag börja med i ert fall. Vi har bitkloss och en machete runt hörnet. Alternativt så kan jag blåsa upp dig med helium, täppa till med en buttplugg och stoppa in dig i lastrummet. Bägge lösningarna kostar 12.500:- styck, inklusive oljetillägg och flygskatt. Så hur ska vi ha det?
Samtal från andra sidan.
En vilt främmande läsare RINGER mig när jag ligger på stranden med stora barriärrevet utanför mig. Jag ligger nedanför skylten som varnar för dödliga maneter och förekomsten av krokodiler. Han presenterar sig inte och är upprörd eller kanske till och med kränkt över att jag inte skriver så ofta. Jag svarar att jag är på semester och att det är fotbolls-VM. ”Jaha, så mycket betyder dina läsare för dig alltså? säger han bittert. Jag svarar att det här kan bli ett historiskt dyrt telefonsamtal mellan två personer som inte känner varandra. ”Du är inte rolig längre, jag tänker aldrig mer läsa din blogg” säger han och låter på gränsen till att börja gråta.
För att avleda honom berättar jag om att jag har klappat och matat flera kängurus. Han skrattar uppsluppet som ett barn när jag berättar vidare om kängurubarnen vars ben och svansar sticker ut som drivved ur pungen på föräldrarna. Sen berättar jag att de serverar känguru på restaurangen vi var på igår, vilket gjorde oss alla illa berörda. Tills vi kom på att det kanske inte är konstigare än att vi äter ren i Sverige ibland. ”Eller surströmming?” flikar den främmande läsaren entusiastiskt in. Jag säger att den jämförelsen haltar eftersom det ju inte bygger på ett, för matgästen, helt främmande djur. Då tystnar han i andra änden och det enda som hörs är lite andhämtning ihop med statiskt brus från universum. ”Djävla besserwisser!” skriker han sen och hoppas att han ‘slänger på luren i örat på mig’ genom att trycka stenhårt på AVSLUTA SAMTAL. Men jag hör bara ett knappt hörbart klick.
Tema: Australien.
Jag befinner mig i en nationalpark straxt söder om Sydney, samtidigt som en australiensisk familj befinner sig i mitt hem i Stockholm. Jag matar ett tiotal papegojor varje morgon på balkongen och blickar ut över indiska oceanen. Idag såg jag tre valar som var på väg från sydpolen till varmare vatten. ”Snart behöver ni inte simma så långt” skrek jag uppmuntrande till dem där jag stod med kikaren i handen. Jag har just grillat ett gigantiskt stycke lamm och stekoset har sprit sig över hela Bundeena, där alla vet att det bor en svensk familj hemma i Buckingham’s hus i slutet av stranden. Annars gör jag vad jag kan för att infria förväntningarna på en svensk familj. Jag utför yoga på stranden på mornarna, naken, vilket inte är helt positivt för min mansbild eftersom det är runt 7 grader i luften. Men vad gör man inte för Sverigebilden, som jag brukar säga? På dagarna har jag alltid på mig min vikingahjälm och en hockeylandslagströja. Jag är så berusad att jag kräks och skriker könsord åt alla jag ser. Inklusive Cate Blanchett som jag mötte i Sydney igår. Eventuellt kräktes jag på henne och skrek könsord ner i shoppingpåsen efteråt, vilket åtminstone fick henne att komma över mig lite snabbare. Jag trivs, så mycket kan jag säga. Fortsättning följer.